Socialt

”Regeringen blundar för oss och för situationen i Afghanistan”

Av  | 

Arif Mo kom till Sverige för drygt två år sedan. Idag är han en av de tusentals ungdomar som lever som papperslös.

Det har gått nästan två och ett halvt år sedan han kom till Sverige efter åtta månader på flykt från Afghanistan. Flykten hit var mycket tuff men hoppet om en framtid i trygghet fick honom att fortsätta.

– Alla ungdomar som kommer hit kommer med hoppet om att Sverige ska hjälpa oss. Jag kom med hopp om att leva och andas i frihet, säger han.

Idag lyser friheten med sin frånvaro. Arif är en av tusentals ungdomar som lever som papperslös i Sverige. Enligt Migrationsverket beräknas 50 000 personer leva som papperslösa, utan rättigheter, i Sverige år 2020.

Arifs situation är mycket komplicerad. Till skillnad från många andra papperslösa, lever han inte som gömd. Han har fått ett utvisningsbeslut från Migrationsverket men han kan inte utvisas till Afghanistan då han saknar pass. Istället lever han i ett vakuum av osäkerhet där han saknar rättigheter till att både leva i och lämna Sverige.

– Jag befinner mig i moment 22. Jag har inga rättigheter i Sverige men de kan inte heller återvända mig till Afghanistan eftersom jag saknar ett pass. Det är en väldigt, väldigt tuff situation att vara i.

Afghanistan har präglats av konflikter de senaste 40 åren och många av de afghanska ungdomar som kommer till Sverige saknar både pass och id-handling. Det är inte mitt fel att jag föddes i ett land där jag inte kan få ett pass, säger Arif. Och felet är inte hans, men ändå är det han, tillsammans med tusentals andra ungdomar, som om och om igen får betala med sina liv för kriget i hemlandet.

Se även: ”När jag såg ner på handbojorna på mina handleder kände jag mig som en kriminell” 

”All kärlek jag får ger mig styrka att fortsätta”
Arif beskriver den första tiden i Sverige som väldigt tuff. Minnena och rädslan från den långa och traumatiserade flykten kom tillbaka, samtidigt som han slussades in en asylprocess som än inte har nått sitt slut.

Genom tryggheten på HVB-boendet, nya kompisar, sin gode man och sammanhanget i skolan byggde han långsamt upp sitt liv här. Han var 17 år och livet hade äntligen börjat bli lite lättare.

I en asylprocess är det upp till den sökande att bevisa sin identitet och ålder. Men att bevisa sin ålder utan id-handlingar och pass har visat sig vara nästintill omöjligt. För Arif innebar det att han över en dag gick från att vara 17 år till att bli uppskriven till 18 år.

Som en myndig person förlorade han all den trygghet han byggt upp. På några timmar försvann hans gode man, hans skolgång och han tvingades lämna sitt boende.

Trots alla motgångar har hoppet om att leva i frihet inte släckts. Istället fortsätter Arif att kämpa för sina och andra ensamkommande ungdomars rättigheter att stanna och leva i Sverige.

Han berättar att det som ger honom styrka att fortsätta kämpa är alla de andra människor som också jobbar för ensamkommandes rätt till ett liv.

– Idag ser mitt liv väldigt mörkt ut och min framtid ligger i osäkerhet. Det som ger mig kraft att kämpa är alla människor som i Sverige idag strider för våra rättigheter. All kärlek jag får ger mig styrka att fortsätta. Vi kom hit med hopp om att Sverige skulle hjälpa oss och all kärlek från folket gör att hoppet finns kvar.

Foto: Adam Holmström

Vill bli politiker
För en vecka sedan stod Arif på Medborgarplatsen i Stockholm och pratade till de omkring 3000 personer som samlats för att kräva amnesti för alla de ensamkommande som varit i Sverige i mer än ett år.

Se även: De kräver amnesti för ensamkommande barn och ungdomar 

Det var inte första gången han höll ett tal om situationen ensamkommande har blivit försatta i. Han har träffat politiker, pratat på konferenser, talat på torg och lagt upp klipp på sociala medier där han berättar om sitt och andras liv.

Han har till och med träffat statsministern Stefan Löfven.

– Jag berättade för honom om allt som jag och afghanska ungdomar känner. Jag sa allt jag ville säga och han lyssnade på mig.

Nu hoppas han att statsministern och resten av regeringen ska öppna ögonen för den situation afghanska ungdomar befinner sig i.

– Regeringen blundar för oss och för situationen i Afghanistan. De vill inte se alla de svårigheter som människor på flykt har gått igenom för att komma hit. Att de trots situationen i Afghanistan tvingar folk att återvända gör mig väldigt besviken.

I framtiden drömmer Arif om att precis som Stefan Löfven bli politiker. Han vill bli en politiker som lyssnar och hjälper personer som har det svårt.

– Jag kommer från ett land där man inte får någon hjälp, ingen kärlek och inget stöd. Mitt största mål i framtiden är att bli politiker och lyssna på människor. Det är politiker som har makt i ett rättssamhälle och jag vill vara en politiker som hjälper människor.