Socialt

Suicidpreventiva samtal ledde till ökad psykisk ohälsa bland asylsökande ungdomar

Av  | 

Uppföljningssamtal angående asylbeslut ska enligt handläggare på Migrationsverket verka suicidförebyggande, men familjehemsföräldrar vittnar om att samtalen istället ledde till ökad oro bland ungdomarna. 

Det har gått knappt två år sedan 17-åriga Hamed kom till Sverige från Afghanistan. Sedan dess har mycket hänt. Han har skrivits upp till 18 år av Migrationsverket och han har fått avslag på sin asylansökan. Hamed har överklagat beslutet och inväntar nu besked om överklagan.

För några veckor sedan blev han kallad till ett uppföljningssamtal angående asylbeslut hos Migrationsverket. Vad samtalet skulle innebära visste varken han eller hans ideella familjehemsmamma Cecilia Borg.

Trots att Hamed fortfarande väntar på beslut från Migrationsdomstolen inleder utredaren samtalet med att förklara att 17-åringen måste förbereda sig på att åka tillbaka till Afghanistan.

Redan här bryter Hamed ihop, tårarna rinner och han stänger av. Handläggaren noterar knappt hans tillstånd, berättar Cecilia, utan fortsätter istället att prata om hur han kan förbereda sig på ett återvändande till hemlandet. Hon uppmuntrar honom att börja se över vilka stöd han har rätt att söka samt att han bör fundera över vilken skola han vill studera på och vilken utbildning han är intresserad av.

– Det kändes som att hon framställde Afghanistan som ett semesterparadis, att dit kan man åka och välja vilket universitet man vill plugga på och om man vill bo i en etta eller en större lägenhet, förklarar Cecilia.

Afghanistan är ett av världens farligaste och fattigaste länder. Ungdomar som återvänder saknar många av de rättigheter som handläggaren beskriver. I en reportageserie gjord av den medborgarfinansierade sajten Blank Spot Project vittnar ungdomar som återvänt till landet om rädslan att bli dödade, ensamheten, fattigdomen och uppgivenhet. Så sent som i februari kunde sajten avslöja att flera utvisade afghaner inte fått de etableringsstöd som utlovats av Sverige, samma etableringsstöd som handläggaren uppmuntrar Hamed till att söka.

Se även: ”Regeringen blundar för oss och för situationen i Afghanistan” 

I december förra året gick Migrationsverket själva ut med information om att säkerhetsläget i landet har försämrats. De beskrev då att talibanrörelsen blir allt starkare samt att IS växer i landet. Sedan den bedömningen gjordes har säkerhetsläget förvärrats ytterligare.

Anders Fange, styrelseledamot på Svenska Afghanistankommittén, menar att landet är så pass farligt att Sverige över huvud taget inte borde skicka tillbaka afghaner dit.

Hamed, tillsammans med majoriteten av de ungdomar som kommer till Sverige från Afghanistan, tillhör folkgruppen hazarer. Hazarer är en shiamuslimsk minoritet som ofta diskrimineras av landet sunnitiska majoritet och som förföljs av talibanerna.

Han har ännu inte gett upp hoppet om att få stanna i Sverige utan hoppas på att Migrationsdomstolen ska ändra beslutet i hans ärende. Men på uppföljningssamtalet är handläggaren snabb med att poängtera att han inte borde hoppas på att domstolen ens tar upp hans ärende, berättar Cecilia.

– Sen berättar hon att efter utvisningsbeslutet, som hon förutspår att han kommer få, har han fyra veckor på sig att lämna Sverige och om han inte medverkar kan han bli satt i förvar. Hon säger också att om han inte medverkar kommer han inte att ha en framtid i Sverige, utan han kommer må väldigt dåligt och att det finns stor risk att han utnyttjas, säger Cecilia.

Istället för att se negativt på beslutet uppmuntrar handläggaren Hamed att se, det förutspådda, återvändandet som en chans att börja om.

– Det sista hon säger är att du kommer se tillbaka på det här som en kort tid i Sverige och nu har du möjlighet att ordna ditt liv i Afghanistan.

Se även: Rörelse kräver amnesti för ensamkommande barn 

Ayat
Hamed och Cecilia är inte ensamma om upplevelserna från samtalet. För några veckor sedan fick även 16-åriga Ayat en kallelse till ett uppföljningssamtal angående asylbeslut.

Emilia Möllers, familjehem till Ayat, beskrivning av retoriken som användes av handläggaren på mötet är nästintill identisk med de metoder som Cecilia beskriver.

Ayat lämnade Afghanistan tillsammans med sin familj som tvååring men idag vet han varken vart hans släkt eller familj befinner sig. Han uppger att han är 16 år och har även gjort en tandröntgen som styrker att han är minderårig. Men trots detta har han skrivits upp i ålder av Migrationsverket.

Precis som Hamed bryter Ayat ihop när handläggaren vid upprepade tillfällen förklarar att han måste förbereda sig på att återvända till hemlandet.

Han säger att han likaväl kan ta livet av som om han tvingas återvända, berättar Emilia. Handläggaren noterar knappt det paniktillstånd han befinner sig i utan säger istället att han inte får se så negativt på beslutet, utan att detta bara är ett av många beslut och att han har hela livet framför sig.

– Eftersom Ayat inte kunde svara försökte jag, och den likaså närvarande gode mannen, förklara att det inte var så lätt att tänka att det bara var ett beslut när man är 17 år och dessutom inte har någon familj eller släkt som man vet var de är. Samt att de inte heller är så lätt att fundera över hur man ska klara sig själv i Afghanistan, ett land Ayat flytt från när han var två år, säger Emilia.

Se även: Forum om återvändande 

Med en förkrossad Ayat bredvid sig ifrågasätter Emilia och den gode mannen vad syftet med mötet egentligen är och handläggaren berättar att det är ett suicidpreventivt samtal som ska förebygga att avslag kommer som en chock.

Både Cecilia och Emilia är överens om att mötet inte fungerade som suicidpreventivt utan istället ökade oron och den psykiska ohälsan hos killarna.

Manualbaserade samtal
Enligt Cecillia använde handläggaren en manual under mötet, en checklista med information som skulle framföras. Det är något som flera gode män och familjehemsföräldrar som Dagens Integration har varit i kontakt med vittnar om. Cecilia och Emilias upplevelser av bemötandet, retoriken och återkommande begrepp stämmer väl överens med varandra och talar för att handläggarna utgår från en given mall.

Enligt Cecilia var det ”fullständigt oviktigt” för handläggaren om informationen nådde fram, utan det var enbart viktigt att den blev sagd. Hade Hamed gått ensam på mötet är hon övertygad om att samtalet inte hade uppfyllt sitt syfte, eftersom han bröt ihop och stängde av redan några minuter in i mötet.

– Att få den här drastiska informationen och vara själv i det så tänker jag att det här, om något, manar till suicid, tillägger Cecilia.

Efter samtalet har Emilia anmält ärendet till Justitieombudsmannen.

När Dagens Integration vid upprepade tillfällen kontaktar Migrationsverket säger de att samtalen är till för att uppdatera ungdomarna om den situation de befinner sig i och för att förbereda dem på ett framtida avslag. Om de lyckats framföra informationen på ett bra sätt genom användningen av manualer vill de inte svara på. Migrationsverket nekar även till att samtalen har ett suicidpreventivt syfte.

Ayat är ett fingerat namn.