Skola

Skolkurator säger upp sig i protest mot hantering av nyanlända ungdomar

Av  | 

Ett år har gått sedan Malin Ström började arbeta som skolkurator för nyanlända elever i Västervik. Nu säger hon upp sig i protest. Hon anser att det inte går att genomföra arbetet som skolkurator på grund av den situation som många unga befinner sig i.

– Vad gör jag som skolkurator när det inte finns några personer att samordna kring eleverna, när det inte finns någon annan än jag själv?

Förra året började Malin Ström arbeta som skolkurator för nyanlända elever på tre skolor i Västerviks kommun. Genom den nyinsatta rollen skulle hon utbilda elever i demokratiska värdegrunder med mål att främja deras studieutveckling.

– När jag kom till skolorna fanns det redan en viss uppgivenhet, både bland personal och bland många av eleverna. Det var lärare och pedagoger som kände att deras kompetens inte räckte till för att möta det som eleverna tidigare hade varit med om. Det var svårt att kombinera det pedagogiska arbetet med den ohälsa som fanns bland många av eleverna, berättar Malin Ström.

Med en blandad elevskara med elever från Afghanistan, Albanien, Etiopien, Irak, Pakistan och Syrien beslutade Malin Ström att hennes arbete skulle ha sin utgångspunkt i demokratiska och svenska värderingar.

– Det kunde handla om HBTQ-frågor, religionsfrihet och väldigt mycket kring demokratiska frågor. De pelare som vårt samhälle står och vilar på i mångt och mycket, förklarar hon.

Under första tiden som skolkurator arbetade hon även med att kartlägga elevernas behov av stöd samt att sätta sig in om det fanns någon problematik hos ungdomarna. Det blev fort tydligt att majoriteten av eleverna hade någon slags problematik. Antingen en pedagogisk problematik på grund av tidigare skolbakgrund eller läs- och skrivsvårigheter. Men många led även av trauman från tidigare upplevelser och var stressade över deras pågående asylprocess

– När man har en elev som är född i Sverige finns det ofta två föräldrar, ibland finns det två hushåll men mer än så blir det ofta inte. Då är det dem man behöver samordna. Men här är det god man, socialtjänst, personal på boende och familjehem. Så det är många fler att samordna, förklarar hon.

Under hösten förra året började ett flertal av eleverna att få avslag på sina asylansökningar. Malin Ström beskriver att det som tidigare varit psykisk ohälsa och självskadebeteende utvecklades till allvarliga suicidförsök.

I samband med avslagen blev majoriteten även uppskriva i ålder av Migrationsverket. När en ungdom blir uppskriven från minderårig till myndig förlorar personen ofta sitt boende såväl som gode man. Personen tvingas ofta flytta från sitt familjehem eller HVB-boende till ett asylboende för vuxna, som kan ligga var som helst i landet.

Malin Ström berättar om en vanlig arbetsdag då en elev inte dök upp till skolan. Det är en dag som hon alltid kommer att bära med sig, säger hon. Eleven hade ett utpräglat självskadebeteende och hade redan vid ankomsten till Sverige blivit diagnostiserad med posttraumatiskt stressyndrom. Han hade även blivit uppskriven i ålder och därmed tvingats flytta till ett vuxenboende. Genom uppskrivningen i åldern hade han även förlorat sin gode man och sin socialsekreterare. Det nätverk som fanns kring honom hade över en natt fallit bort och dem enda som fanns kvar var Malin Ström och hans lärare.

– Det kändes så konstigt som skolkurator för en högstadieskola att det inte finns någon att kontakta när han inte dök upp. Det brukar finnas socialtjänst, vårdnadshavare, god man eller boende personal. Men det fanns ingen att kontakta.

Tillsammans med läraren åkte Malin Ström till pojkens boende. Dörren till hans rum var låst och han svarade inte när de ringde. Efter några timmar lyckades de få kontakt med pojken.

– När han öppnade dörren kunde han varken stå eller prata. Han hade helt stängt av, berättar Malin Ström.

Den kvällen och natten spenderade de på hjärtintensivavdelningen där han sedan blev inlagd.

– Där förstod jag att det här med psykisk ohälsa är inget som skrämmer mig, utan som skolkurator vet man att man måste gå in i olika situationer och samordna resurser. Men vad gör jag som skolkurator när det inte finns några resurser att samordna, när det inte finns någon annan än jag själv?

– Det skrämde mig jättemycket att det hade blivit som det blev. När han låg inskriven, fanns det inte någon som besökte honom, som hörde av sig, det fanns ingen att uppdatera och ingen hämtade honom när han skulle skrivas ut. Det var jag och den här läraren.

Malin Ström berättar att den här händelsen har fått henne att reflektera över den kritik som ofta riktas mot personer som arbetar med ensamkommande unga. Kritik om att personer engagerar sig för mycket och därigenom inte bemöter ungdomarna på ett professionellt sätt.

– Jag tänkte verkligen då att vad ska vi göra om vi inte engagerar oss? Vad ska hända med honom och vad ska vi göra för att engagera oss på en professionell nivå? Mitt svar på den frågan blev att för att professionellt möta dessa ungdomar måste jag ta ett kliv in och se till att det här ordnas och försöka leta resurser.

Säger upp sig i protest
I juni arbetar Malin Ström sitt sista pass på högstadieskolorna i Västervik. Hon har sagt upp sig i protest från sin position som skolkurator då hon anser att arbetet inte kan utföras på rätt sätt när ungdomar efter några år i Sverige tvingas återvända till sina hemländer. Trots uppsägningen fortsätter hennes engagemang för nyanlända ungdomar på annat håll.

I sin arbetsroll har hon undervisat i mänskliga rättigheter och värdegrund. Ett arbete som hon brinner för. Hon berättar att hon förundras över ungdomarnas vilja och kapacitet att utvecklas och förändra sitt synsätt på frågor som sexualitet, etnicitet och människors lika värde.

– I dag är det jättesorligt, berättar hon, för jag känner att det är fruktansvärt att jag gör det här arbetet med barnen. Många vet inte var framtiden bär och en del har fått utvisningsbeslut. De deporteras tillbaka till länder där de värderingar som jag lär ut, som ingår i svenska skolans värdegrundsarbete, kan innebära ett dödstraff. Det finns inte religionsfrihet i Afghanistan och du kan inte uttrycka åsikter om HBTQ-personers rättigheter i Etiopien, berättar hon.

Enligt Malin Ström finns det stora möjligheter att jobba med de ungdomar som är nya i Sverige och tillsammans vända deras framtid till något positivt. Men utifrån den asyllagstiftning som rådet hinner ungdomarna integreras i samhället och svenska värderingar för att sedan tvingas återvända till sina hemländer.

– Det är det som skrämmer mig.