Socialt

Lärare: ”Vem blir förresten jag om de rycks bort från mig?”

Av  | 

Dagens Integration får ett mejl från Jan Stattin, en pensionerad skolledare och universitetslektor, som i dag arbetar som lärare för en klass nyanlända elever. Ämnet på mejlet lyder ”vem blir förresten jag om de rycks bort från mig?”. I brevet berättar Jan Stattin om sina elever som får avslag på sin asylansökan och om ångesten bland ensamkommande ungdomar och deras lärare. Han berättar även om Amir från Afghanistan som bor hemma hos Jan och hans fru.

Sedan mars i fjol har Jan Stattin arbetat som lärare åt en klass nyanlända elever i Gävle. Han har tidigare varit både skolledare och universitetslektor i historia. I dag är han pensionär. Men pensionen har inte inneburit att han lämnat skolan bakom sig, utan som många andra pensionerade lärare arbetar han nu med att undervisa nyanlända ungdomar.

– Det är en sak som man ofta kommer tillbaka till när det gäller dessa elever och det är den stora entusiasmen, glädjen som mött en och utropet att äntligen är vi trygga, säger Jan Stattin.

I november 2015 presenterade regeringen den tillfälliga lagstiftningen som skulle ändra permanenta uppehållstillstånd till tillfälliga uppehållstillstånd för alla skyddsbehövande. I juli förra året trädde lagen i kraft som innebar att Sverige lade sig på EU:s miniminivå för asylsökandes rättigheter.

– När de nya signalerna och utvisningarna började komma fanns det fortfarande mycket energi kvar men konstant finns det en underliggande ångest som inte går att komma runt.

– Jag ser att situationen är densamma överallt. Det är människor som får det första, andra och tredje avslaget och personer som gömmer sig. Det är en väldigt pressad situation för ungdomarna men också för oss lärare, berättar Jan Stattin.

Se även: Skolkurator säger upp sig i protest mot hantering av nyanlända ungdomar 

Familjehem
Hemma hos Jan Stattin och hans fru bor Amir från Afghanistan. Det har bara gått fyra månader sedan han flyttade in men enligt Jan Stattin är han redan en självklar del av familjen.

Amir flyttade in hos paret efter att han fått sitt första avslag på sin asylansökan. Som många ungdomar tvingades han då att flytta från det familjehem han tidigare bott i till ett av Migrationsverket vuxenboenden.

Då antalet asylsökande som kom till Sverige har minskat drastiskt efter den tillfälliga asyllagen och införandet av ID-kontroller mellan Danmark och Sverige har Migrationsverket avvecklat asylboenden runt om i landet. För några månader sedan kom beskedet att Amirs boende skulle stängas ner.

För Amir innebar det att han skulle flyttas till ett nytt boende som kunde ligga var som helst i Sverige. Amir kom till Sverige tillsammans med sin storebror som är bosatt i Sandviken och i samband med nedläggningen av boendet riskerade bröderna att skiljas åt.

– Hans bror har fungerat som en pappa för Amir ända sedan han var fem år, då deras egen pappa mördades. De riskerade att skiljas åt, den ena åt norr och den andra åt söder. Då sa vi, jag och min fru, att du får flytta in hos oss.

– Vi är glada för att han finns där men samtidigt finns det en ångest för att man aldrig vet hur det kommer att gå, säger Jan Stattin.

Vi återkommer till rubriken på det mejl som Jan Stattin skickade till Dagens Integration. Vad händer egentligen med personer runt omkring ungdomarna om de tvingas bevittna hur de unga utvisas till några av världens farligaste länder?

Jan Stattin berättar att både hans fru och han själv är eniga om att de aldrig skulle kunna leva med att Amir togs ifrån dem.

– Det är nog många som känner så. Man kan inte komma nära en person och sedan se dem föras bort i handbojor och fotbojor. Man vill tänka att han klarar sig, men hur länge?

Säkerhetsläget i Afghanistan där Amir kommer ifrån försämras ständigt. Enligt en ny FN-rapport som publicerades för några veckor sedan har rekordmånga civila dött i Afghanistan det senaste året. Sedan januari i år har 1662 civila dödats i landet, enligt rapporten. Några veckor innan rapporten publicerades vädjade Afghanistans flyktingministrar till Sverige och EU att stoppa utvisningarna till landet då de menar att landet, på grund av säkerhetsläget och de stora flyktingströmmarna från grannländerna, inte har kapacitet att ta emot de afghaner som återvänder.

Se även: SFI-Forum Lärare

Men än så länge gäller det avtal som Sverige tecknade med Afghanistan förra året. Enligt avtalet ska Afghanistan se till att de personer som återvänder till landet från Sverige får ett värdigt mottagande.

– Verkligheten är att bara ett fåtal kommer att klara sig men andra kommer inte det. Det är inget man kan acceptera, säger Jan Stattin.

Kraften att fortsätta kämpa för att ensamkommande inte ska utvisas till länder där det råder krigsliknande situationer finner Jan Stattin i ungdomarna själva samt i de rörelser och organisationer som kämpar för ungdomarna.

Men han förklarar också att det även finns mycket ångest bland de vuxna som kämpar för ungdomarna.

– Det tenderar att bli en katastrof även när de gäller svenskar som är i kontakt med de här ungdomarna. Vi är många som förlorar tron på Sverige och vad det leder till i förlängningen det kan vi bara spekulera i, men det är inte bra.