Arbetsmarknad

Civilingenjören som svidade om till salsaskor

Av  | 

Stockholm Salsa Dance är dansskolan i Stockholm med ett hjärta som klappar för latinamerikansk dans. I dag utgör verksamheten Sveriges största forum för salsadans. Bakom det hela står entreprenören Harvey Anturi som först kom till Sverige från Colombia för att studera. Han blev anställd forskare på KTH men sa upp sig för att satsa allt på sin passion.

När jag träffar Harvey Anturi har terminskurserna precis dragit igång på Stockholm Salsa Dance. Förbipasserande kan se in över parketterna, och om kvällarna tjuvkika på de välbesökta klasserna innan fönstren immar igen. Varje vecka besöker ca 1000 elever dansskolan ett stenkast från Hötorget. Skolan står även bakom de populära danskvällarna på Gröna Lund och anordnar flera storskaliga dansevenemang.

Drivkraften bakom allt är Harvey Anturi från Colombia, som via ett stipendium fick möjligheten att studera i Ryssland. På en semesterresa till Stockholm förälskade han sig i staden och beslutade sig för att fortsätta sina studier i Sverige.

– Som colombian har jag alltid drömt om ett samhälle där alla har möjlighet att utbilda sig och tillgång till sjukvård. Med den tanken kom jag till Sverige och märkte att det också är så.

Enligt Harvey finns det en social trygghet i Sverige som inte fanns i hemlandet.

– Jag behöver inte oroa mig ekonomiskt om jag skulle bli sjuk, inte känna stressen av att kunna bli rånad hela tiden. Den tryggheten gör att jag inte skulle vilja byta Sverige mot något annat land.

Harvey började studera till civilingenjör på KTH och ägnade sig åt dansundervisning som extrajobb. Under uppväxten i Bogotá hade dansen varit mycket mer än en hobby, den hade varit en självklar del i tillvaron. I Sverige märkte han att dansen snarare var något man gjorde för skojs skull på fritiden.

Under studierna på KTH växte verksamheten och Harvey började hålla sina kurser på klubben La Isla vid Fridhemsplan. Klubben var en oas för latinamerikaner och alla som lockades av rytmerna på dansgolvet. Där kunde Harvey känna sig hemma och hitta självförtroende. Han startade en dansgrupp och flög världen över för att delta i olika tävlingar.

KONFERENS: SFI-Forum Lärare 24 oktober

KONFERENS: SFI-Forum Etablering 25 oktober

Hos Harvey märks en tydlig stolthet och glädje i att få dela med sig av sin kultur och enligt honom är det även en del av hans koncept.

– Jag säljer väldigt mycket just på grund av min etnicitet. För mig är min bakgrund en styrka i mitt företag.

Jag frågar Harvey om hur det har varit att ta sig in i det svenska samhället. Han menar att han har kommit långt på att vara orädd, som när han började prata svenska.

– Jag struntade i hur det lät vilket gjorde att jag lärde mig snabbt. Sen har jag sett till att öppna dörrar själv.

Nu flyger de mest välformulerade meningarna ur Harvey, men annat var det när han började på SFI. Det gick trögt framåt i undervisningen och Harvey gick till läraren för att fråga hur han kunde avancera. När läraren inte agerade gick han till rektorn.

– Han såg min hunger att lära mig svenska, förklarar Harvey. Det mötet ledde till att han kunde avklara den tvååriga utbildningen på sex månader.

– Man kan inte bara nicka när man får ett nej, man måste själv vara den som driver.

Harvey berättar om den gången han inte fick gå vidare till Komvux för att han saknade ett fullständigt personnummer från Migrationsverket. Återigen gick han till rektorn.

– Jag sa: Jag vill plugga, ge mig möjligheter.

Det slutade med att Harvey fick sitta med på lektionerna fastän han inte var registrerad. När han sedan fick permanent uppehållstillstånd kunde han tenta av alla kurser. Några år senare var Harvey färdigutbildad och forskade på KTH.

– Jag skapade själv de möjligheterna! Men jag kan tänka mig att inte alla tänker att man kan göra så: trotsa reglerna på ett positivt sätt.

Som livsfilosofi menar Harvey att han inte ser problem utan ett hinder är en ny möjlighet. Men ett rejält gupp på vägen fick han erfara 2010 när La Isla såldes. Där stod han med en nedlagd verksamhet men med en etablerad kundkrets.

Senare samma år valde Harvey att satsa på en egen lokal, till en början med sin dåvarande kompanjon Miriam Ponce de Leon. Kontraktet gällde en källarlokal intill Hötorget och den nystartade dansskolan hette Stockholm Salsa Dance.

Tre år senare stod Harvey som ensam ägare och valde att fördubbla storleken på dansskolan. För att kunna ägna sig helhjärtat åt dansen var han tvungen att säga upp sig från KTH.

Numera har företaget tre heltidsanställda, ett tjugotal instruktörer och är en av Sveriges största aktörer inom latinogenren.

– När jag började var det många som misstrodde mig och avfärdade salsa som en innegrej. Det har varit en tillfredställelse att bygga upp en verksamhet och hålla dansen vid liv. För det är så många människor som gläds av det här, det känns väldigt meningsfullt.

SE ÄVEN: ”Vi måste lära tjejerna att det är okej att ta plats”

Men det som Harvey menar att han är mest stolt över är att skapa arbetstillfällen, betala skatt och bidra till välfärden. Han talar om en politisk moral han funnit i Sverige som tyvärr inte är självklar i Colombia där befolkningen inte litar på vart deras skattepengar går.

– Jag är stolt över att kunna bidra till det svenska samhället med en del av min kultur. Som ett sätt att säga tack för allt jag fått från Sverige.

En mötesplats över kulturgränserna
På La Isla bestod klientelet av 80 procent latinamerikaner och 20 procent svenskar, uppskattar Harvey. Då var svenskarna rädda för vad som pågick där nere. Numera är enheterna omkastade. Harvey menar att salsa på senare år har blivit mer känt och socialt accepterat, som friskvårdsform men också att pardans fått en annan status genom exempelvis forum som Let’s Dance.

­– I våra klasser kan det finnas en VD, någon som är arbetslös och personer som nyss kommit till Sverige. Jag tar in många unga killar som får dansa gratis för att hålla dem sysselsatta i väntan på sina uppehållstillstånd.

Det är något särskilt att se en person brinna så starkt för sin verksamhet. Harvey säger själv att det han älskar med sitt jobb är att få dansa genom livet.

– Jag tror att när man har den kärleken till det man jobbar med är chansen större att lyckas, säger Harvey, och uppenbarligen är det receptet till hans framgångssaga.