Socialt

Upplands idrottsförbund: Integration måste ske på hemmaplan

Av  | 

Svensk idrott är på en resa mot ett mer jämställt föreningsliv. I den rikstäckande satsningen ”Strategi 2025” har idrottsförbunden åtta år på sig att få alla som tidigare varit marginaliserade från idrottsrörelsen att känna sig välkomna. Hanna Nooni, idrottskonsulent på Upplands idrottsförbund, kämpar för att nyanlända och socioekonomiskt utsatta individer ska engageras i Uppsalas idrottsföreningar.

När det kommer till integrationsfrågan talas det ofta i fina och svepande ord om att vi måste inkludera för att överbrygga segregationen. Men hur går man till väga i praktiken? På Upplands idrottsförbund arbetar man utifrån ledorden ”lotsning” och ”utbildning”.

– Det innebär att jag fysiskt ”lotsar” individer till idrotter av olika slag. Jag åker runt till fritidsgårdar, olika ställen på stan och försöker prata med folk. Jag vill att de ska lära känna mig först och sen frågar jag om de har hållit på med någon idrott i sitt hemland, berättar Hanna Nooni.

Ofta finns det ett stort intresse för att idrotta, men många vet inte vart de ska vända sig. Utifrån deras önskemål försöker Hanna Nooni matcha deras intresse med lokala föreningar.

”Idrottsföreningar i Sverige skriker efter medlemmar”
Samtidigt som idrottsrörelsen är i stort behov av ideellt engagerade står många utanför samhället med varken de ekonomiska eller sociala tillgångar som krävs för att komma i kontakt med idrottsföreningar. Vad som kanske låter enkelt är ofta knepigt i verkligheten.

– Det går inte att säga till en person: ”Hej, du ska boxas måndag klockan 17.30. Välkommen.” Den personen vet kanske inte vart boxningen är. Vissa kan inte läsa en karta eller man kanske inte förstår busslinjesystemet.

KONFERENS: Språkintrodagen 15 novemeber 

Samtidigt ligger en stor del av problemet i föreningarnas verksamhetsstruktur, menar Hanna Nooni. Det är inte helt lätt att börja en ny sport när man är över 18 år, helt enkelt för att det i många sporter inte existerar nybörjarlag för vuxna. Projekt som görs för att sysselsätta nyanlända förblir just projekt.

”Jag vill inte vara ett till projekt”
Ofta får Hanna Nooni höra uppgivna svar från de nyanlända hon möter.

– Föreningarna har gjort jättefina satsningar men de leder ingenstans. När projektet tar slut, tar det slut och föreningen förlorar sina 20 deltagare. Det har blivit fel.

Hanna Noonis uppdrag är fortfarande i uppstarten och man håller på att testa sig fram. Hon förklarar att det i vissa delar av Uppsalas distrikt, så som Gottsunda, handlar om att skapa nya föreningar.

– Vi vill att det ska vara i hemmamiljö integrationen skapas. Man måste bygga infrastruktur där. Se behovet och skapa något utifrån det. Vi måste bilda föreningar där segregationen är som mest påtaglig, skapa nybörjargrupper, bygga fler idrottshallar och prata värdegrund.

”Svensk idrott håller på att gå igenom en total make over”
Styrelser ska bli mer representativa och idrottsutövare ska ha möjlighet att idrotta utifrån sin egen ambitionsnivå. Den moderna föreningen grundar sig i jämställdhet på alla plan. Hanna Nooni har själv en bakgrund som professionell tennisspelare och tränare. När hon var engagerad på föreningssidan var hon ensam som kvinna i en mansdominerad bransch.

– Många föreningar säger att de är jämställda och välkomnar alla. Men vänta lite nu, vilka har de bästa istiderna, har hockey-tjejerna det? Nej. Tillgängligheten pratar vi mycket om. Det ska vara enkelt att vara med.

SE ÄVEN: ”Vi måste lära tjejerna att det är okej att ta plats” 

Detta är ett arbete på gräsrotsnivå men enligt Hanna Nooni har responsen hittills varit positiv och många föreningar har visat intresse. Enskilda personer håller på att prova på nya sporter och det Hanna Nooni och hennes kollegor hoppas på är att de sedan ska bli medlemmar.

– Det saknas ideella ledare i alla idrotter. Vi tror mycket på dessa personer som faktiskt vill bidra med något och ta på sig ledarskapsrollen. Det i sin tur blir en bra merit på CV:t. Kanske känner någon någon och helt plötsligt får man en praktikplats eller hyra en lägenhet. Så fort bollen är i rullning kan det öppna upp hur många dörrar som helst.

Ett träningspass kan bli nyckeln till integration
Idrott grundar sig i ett gemensamt språk där regler är universella. Samtidigt erbjuder idrotten en mötesplats för social interaktion och gemenskap.

– Jag tror definitivt att idrotten är bästa sättet att integreras på. Man träffar nya människor och lär sig språket. Man får ta på sig lagtröjan och känna: ”här är jag, i mitt nya land, delaktig i den här föreningen och alla medlemmar är mina vänner.”

Ibland kan det uppstå missförstånd. Hanna Nooni beskriver idrottsrörelsen i Sverige som unik i det att den är en del av vardagen.

– Det var någon som sa: ”men hur ska jag ha tid för idrott, jag ska ju utbilda mig och jobba.” Många kommer från ställen där man uppfattas som oseriös om man satsar på idrott, medan det här är tvärtom.

Sådant tar tid att förklara. Samtidigt kommer fördomar från andra hållet.

– En kvinna jag pratade med sa: ”jag har aldrig lagat såhär mycket mat innan jag kom till Sverige. Hemma har det alltid varit min man.” För många kvinnoträffar handlar om det. Vi svenskar har alltid trott att kvinnorna vill laga mat. Det är en fördom! Hon ville lära sig cykla och göra annat.

Man måste börja med sig själv, menar Hanna Nooni, och poängterar att alla har fördomar. Frågan är hur man kan bemöta dem. Nu i november startar Hanna Nooni en simskola för kvinnor

– Jag brinner speciellt för kvinnorna, för det är de som får minst. Ur ett integrationsperspektiv tänker vi att om de lär sig att simma så är de trygga att ta med sina barn till badhuset sen. Nu vågar de inte det.

SE ÄVEN:Alla ungdomar ska känna att de har möjlighet att påverka samhället” 

Upplands idrottsförbund erbjuder utbildning inom integration och jämställdhet. Samtidigt ser de till att dra igång egna samarbeten. Förbundet har samarbetat med såväl Arbetsförmedlingens Ung-framtid projekt och RFSL.  Projektet Girl Power såg till att tjejer fick delta i idrottsaktiviteter. Ibland handlar det om att få personer att testa idrotter som tidigare var helt främmande för dem, som innebandy och capoeira.

– Vi har haft en pingisturnering som var en superhit. Tre fritidsgårdar gick ihop, två som var mötesplatser för nyanlända och en med bara svenska ungdomar. Inför kvalen övade de självmant tillsammans. Det var en kille från Syrien som vann turneringen och verkligen vill fortsätta spela pingis.

Men Hanna Nooni berättar också om aktiviteter där ingen dykt upp. Hon väljer dock att inte se det som misslyckanden. Istället funderar hon på hur man kan göra annorlunda nästa gång. Processen får ta tid och det finns inga facit. Riksidrottsförbundet kämpar i detta nu för att inkludera alla, oavsett kön, etnicitet, sexualitet, funktionsvariation, religiös bakgrund eller ålder, med visionen att ingen ska stå utanför 2025.

– Det kommer bli tufft men vi kommer göra allt för att nå dit.